Gamla skrotbilsuppställningar i Råda som ser ut som gravplatser för gamla fordon är idag inte legitima. Några nya med tillåtelse att presentera gamla dyrbarheter kommer ingalunda att öppnas. Miljövårdsverket stoppar via skrotningslagen alla sådana avsikter. Bilar som tjänat ut är kategoriserade som miljökritiskt spill och skall kasseras och återvinnes av en legitimerad skrotningsfirma. Men de fåtal som existerar har dock förvandlas till gigantiska besöksmål. Större delen av lokalsamhällets turistnäring grundas på och runt dessa ställen. De rostiga karosserna från 50-talet framkallar massa åminnelser hos en återblickande ägare. Fordonsmodeller varieras i en vacker sammanblandning. Förlegade utgångna bilmodeller kan även skymtas emellan trädstammarna. Så inget övrigt kan liknas med atmosfären, från gamla goda tider, än dessa platser.
Ingen legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer nu för tiden i Råda
Det existerar några uppställningsplatser för uttjänade fordon i Sverige. Men blott två är legitimerade av bygdens miljöbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Råda. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra bilmärken från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen individer årsvis. Även fast ett myndighets rådslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens mening för platsen och värnas således på ultimata vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till upprättande av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av begagnade reservdelar pågick till 80-talet då verksamheten upphörde. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen olika bilmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, lät privat personer att vandra runt och iaktta de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser resulterat i färre objekt. Först och främst har Volkswagen-bussar varit attraktiva för skövlare. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska ses som kulturminne eller klimatförstörelse har avhandlas av miljödelegationen. Numera kategoriseras en utjänad bil, som klimatgiftigt avfall. Men så ålderstigna skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Hot existerar för olaglig gravplats för gamla fordon i Råda
Inte någon i Råda kommer emellertid att kunna betrakta objekt från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 fordon fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då bilägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera finner man helt andra olagliga bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Och det är förvånande hur förkastligt dessa uppställningsställen är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsställen. Försakelsen på aktioner från betrodd myndighet är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Ryd.