Ingen i Krokslätt vill bekanta sig med illegala och miljögiftiga ihopsamlingsställen för personbilar. Men det är någras dröm att besöka en gravplats för gamla fordon. Alla nostalgiska bilinnehavare fantiserar om tidsskedet, då de bulliga och bränsleslukande monstren lanserades. På den europeiska marknaden var nord amerikanska fordonsmärken ledande. Det är resterna från dessa fordonsmärken, som frestar besökare till Sveriges 2 auktoriserade skrotgårdar. Att få se ett föråldrat blankpolerad muskelpaket körande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en kyrkogård för rostiga bilar förekommer en hel drös av riktiga original från otroliga verk. En promenad mellan dessa rariteter, är att vara barn på nytt och är en rening för själen. Det är inte väsentligt att filosofera på överhängande miljöproblem med dagens föråldrade bilar. Endast glädjas av de kurviga formerna som aldrig kommer tillbaka.
Inte en enda tillåten kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Krokslätt
Det finns några uppställningsställen för uttjänta fordon i Sverige. Men endast ett par är godkända av regionens miljökontor som bestående gravplatser för gamla fordon för resenärer från Krokslätt. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen människor årsvis. Även fast ett myndighets beslut om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens värde för stället och vårdas för den skull på bästa förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått samma assistans till inrättande av kulturminnen. Här skapades en bilskrot under 1950-talet. Försäljning av brukade delar ägde rum till 1980-talet då bilskroten lades ned. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen skilda bilmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav vanligt folk att gå runt och se de föråldrade klenoderna. Tragiskt nog har dessa vistelser inneburit färre fordon. Framför allt har Vw bubblor varit frestande för skövlare. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har avhandlas av klimatkommittén. Idag klassificeras bilvrak, som klimatskadligt avfall. Men så ålderstigna skrotbilar har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Risk finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Krokslätt
Inte någon i Krokslätt kommer dock att kunna se personbilar från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 personbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och övervakning, då bilinnehavarna tog beslutet att begrava fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är överraskande hur dåligt dessa ihopsamlingsplatser är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om transitplatser. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass högättade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Kyrkö Mosse.