Bilkyrkogårdar har förvandlas till enorma turistattraktioner för alla bilfantaster i Åby, som medverkar till ganska mycket av lokalsamhällets turistintäkter. Några skrothandlare har prövat att forma någonting likartat genom att förvara ålderstigna fordon. Allmänt Kända bilmärken skulle kunna få hit raggare från hela Götaland, men Naturvårdsverkets bilskrotningsbestämmelse sätter hinder för sån gärning. Det Förekommer ”bilkyrkogårdar” med övriga avsikter än presentation av uttjänta fordon för vanliga människor. Många är förbjudna bilplatser, som är tydliga att beskåda. Ansvarig Miljöförvaltning verkar inte bry sig eller skyller på andra som skyldiga, varför dessa klimatskadliga ställen arbetar utan påhälsning av polisen. Men det finns ett par seriösa företag som fått Miljövårdsverkets förtroende att sköta sina gamla skrotar i naturen vidare.
Inte någon legitim gravplats för gamla fordon finns nuförtiden i Åby
Det existerar flera samlingsställen för skrotade fordon i landet. Men endast två är ackrediterade av områdets klimatkansli som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Åby. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Även fast ett myndighets beslut om utrensning av alla bilar, har ett godkännande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens roll för stället och skyddas därför på ultimata vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan hjälp till etablering av attraktion. Här startades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av beg. bilkomponenter fortgick till 1980-talet då skroten upphörde. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilvraken, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda märken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav allmänheten att promenera omkring och se på de äldre rariteterna. Tyvärr har dessa vistelser medfört färre personbilar. Särskilt har Vw bubblor varit omtyckta för plundrare. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har avhandlas av miljökommittén. Nu för tiden klassificeras en utjänad bil, som klimatskadligt avfall. Men så ålderstigna skrotbilar har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.
Fara finns för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Åby
Inte en själ i Åby kommer emellertid att kunna beskåda fordon från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsinnehavarna beslöt att begrava bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Det är förbluffande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är valda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om transitställen. Försakelsen på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legitima bilkyrkogårdar i Årjäng och Ryd.