Gravplatser för gamla fordon har förvandlas till enorma sevärdheter för alla fordonsfantaster i Fässberg, som bidrar till vissa av lokalsamhällets turistförtjänster. Många skrotar har eftersträvat att bilda nåt likartat genom att förvara ålderstigna bilar. Ansedda märken skulle kunna få hit bilfantaster från hela Svealand, men Transportstyrelsens bilskrotningsföreskrift sätter stopp för sådan tankar. Och det Förekommer ”bilkyrkogårdar” med helt andra avsikter än uppvisning av avdankade fordon för gemene man. Flera är förbjudna bilplatser, som är uppenbara att se. Ledare från klimatförvaltning är blinda eller skyller på andra som skyldiga, varför de här klimatvådliga platser jobbar utan besök av någon myndighet. Men det finns ett par seriösa skrotar som fått Länsstyrelsens tillit att idka sina äldre skrotupplag i skogen alltjämt.
Ingen legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Fässberg
Det förekommer flertalet ihopsamlingsplatser för uttjänade bilar i Sverige. Men endast 2 är godkända av bygdens miljöbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Fässberg. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 individer varje år. Även fast ett departements rådslut om avlägsnande av alla fordon, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens innebörd för orten och skyddas således på ultimata vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma undsättning till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av begagnade bilreservdelar pågick till 1980-talet då skroten upphörde. Skrotbilarna blev orörda efter särskild omhändertagande av fordonsvraken, som var placerade på annans mark. Omkring tusen olika bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att gå omkring och se de föråldrade rariteterna. Olyckligtvis har dessa vistelser medfört färre fordon. Särskilt har Volkswagen-bussar varit lockande för kriminella. Bara stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har debatterats av klimatutskottet. Nu för tiden bedöms bilvrak, som miljöskadligt restprodukt. Men så förlegade vrak har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Fara finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Fässberg
Ingen i Fässberg kommer likväl att kunna se bilar från de mest välkända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 bilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då bilägarna beslöt att begrava bilen på detta listiga vis. Och Värmland har haft hemliga dragplåster. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är överraskande hur dåligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsområden. Avsaknaden på ingripanden från betrodd polis är närmast katastrofal och inspirerar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.