Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som minnesvärd eller klimatkatastrof beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör förbjudna fordonsplatser i Enebacken för gamla kasserade personbilar. Men några av landets mest välkända har likväl blivit mycket stora och lönsamma lockelse. Däribland flera av skrotbilarna kan man lokalisera flertalet fordonsmodeller som följt med till sista vilan. Att betrakta föråldrade fordonsmärken är likaså en lycka för en tillbakablickande fordonsägare. Men det är amerikanarna från 40-60-talet som ger störst upplevelse. Under den eran tillverkades de vackraste formerna ett fordon nånsin besuttit. Och den här upplevelsen från alla dessa antika klenoder kan man se på en svensk kyrkogård för rostiga bilar.
Inte en enda lagenlig bilkyrkogård förekommer nu för tiden i Enebacken
Det förekommer en del ihopsamlingsställen för avdankade fordonsvrak i Sverige. Men enbart ett par är legitimerade av lokalsamhällets klimatkansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Enebacken. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 människor årligen. Trots ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens värde för stället och omhuldas för den skull på lämpligaste vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått samma hjälp till upprättande av sevärdhet. Här startades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av beg. bilreservdelar höll på till 80-talet då skroten upplöstes. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans egendom. Typ tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät vanligt folk att promenera runt och iaktta de äldre rariteterna. Tyvärr har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Speciellt har Vw bubblor varit attraktiva för kriminella. Endast fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har debatterats av klimatkommissionen. Nu för tiden rangordnas bilvrak, som miljögiftigt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.
Risk förekommer för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Enebacken
Inte en själ i Enebacken kommer ändå att kunna betrakta bilar från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då fordonsägarna beslöt att dölja fordonet på detta finurliga vis. Och Värmland har haft dolda sevärdheter. Östra Sivbergs brott avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla. Numera finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Och det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsområden är selekterade. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om transitställen. Försakelsen på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.