Bilkyrkogårdar har förvandlas till stora turistattraktioner för alla fordonsentusiaster från Floda, som gynnar till en stor del av regionens turistinkomster. Många bilskrotar har eftersträvat att bilda nåt liknande genom att förvara ålderstigna personbilar. Välkända modeller skulle kunna dra till sig fordonsentusiaster från hela Norrland, men Transportstyrelsens bilskrotningsstadga sätter hinder för sådan tankar. Och det existerar ”gravplatser för gamla fordon” med helt andra syften än utställning av uttjänta bilar för gemene man. Flertalet är förbjudna uppställningsplatser, som är uppenbara att observera. Ledare från Miljöförvaltning verkar inte bry sig eller skyller på andra som vållande, varför de här klimatfarliga ställen fungerar under lagens radar. Men det förekommer ett par seriösa skrotar som fått Naturvårdsverkets tilltro att sköta sina gamla skrotupplag i naturen vidare.
Ingen legitim gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Floda
Det förekommer otaliga samlingsställen för uttjänade fordon i Sverige. Men blott ett par är godkända av områdets miljökontor som varaktiga bilkyrkogårdar för resande från Floda. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 individer varje år. Trots ett kommunalt fastställande om utrensning av alla personbilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens betydelse för stället och omhuldas därför på yppersta förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan stöd till upprättande av attraktion. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Försäljning av brukade bildelar pågick till 80-talet då skrotföretaget upplöstes. Bilvraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans egendom. Omkring tusen olika märken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav gemene man att gå runt och se på de ålderstigna rariteterna. Sorgligt nog har dessa besök medfört minskade personbilar. Först och främst har Saab V-4 varit frestande för skövlare. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har debatterats av miljökommissionen. Nuförtiden bedöms ett uttjänt fordon, som miljöskadligt avfall. Men så ålderstigna vrak har självrensats och miljöproblem har sanerats från marken.
Risk finns för illegitim bilkyrkogård i Floda
Inte en själ i Floda kommer emellertid att kunna observera objekt från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 personbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga dragplåster. Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Det är överraskande hur dåligt dessa uppställningsställen är utvalda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitområden. Avsaknaden på ingripanden från betrodd polis är närmast kass och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass högättade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Kyrkö Mosse.