Den ägare från Tingberget som vill känna en nostalgisk tur i personbilshistorien bör gästa en gravplats för gamla fordon, som är tvärsom till en illegal upplag med kasserade personbilar. Här kan man finna hundratals bilmärken av skilda bilmärken från mitten av 1900-talet. Amerikanare stora som små lastbilar varieras med små europeiska i en mäktig mix. Mycket av inredningarna är väck för länge sedan och fordonen ser ut som rost skrot. Men de klassiska formerna kan man alltjämt skönja. Att bilkyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Årjäng har förvandlas till områdets största dragplåster är inte så konstigt. Dessutom har kritiska klimatfalanger, som föreskrivit om hämtning av bilvraken, har förmåtts förändra förhållningssätt i och med intäkterna som rullar in till kommunen. Sorgligt nog har dessa attraktiva ställen fått förbjudna efterträdare, som tycks samla på kasserade personbilar. Nya tuffa föreskrifter stoppar emellertid legitim inrättande. Att kassera fordonet med inlämnande av reg. bevis, bilskrotsintyg med avfärdande från bilregistret samt rensning av naturskadligt spill fordrar andra förordningar. Men de rådande 2 lagliga aktörerna kommer att roa bilentusiasterna en lång tid framöver.
Ingen lovlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer idag i Tingberget
Det existerar otaliga uppställningsområden för uttjänta bilar i Sverige. Men blott ett par är legitimerade av områdets miljökansli som bestående bilkyrkogårdar för turister från Tingberget. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 människor årsvis. Trots ett kommunalt beslut om utgallring av alla personbilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistnäringens roll för orten och vårdas för den skull på bästa förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma stöd till inrättande av sevärdhet. Här grundades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av beg. bilkomponenter ägde rum till 1980-talet då bilskroten lades ned. Skrotbilarna blev orörda efter speciell omhändertagande av bilar, som var placerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda bilmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav gemene man att ströva omkring och betrakta de ålderstigna klenoderna. Olyckligtvis har dessa besök inneburit färre bilar. Särskilt har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för plundrare. Enbart stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har diskuterats av klimatkommittén. Nu för tiden klassas bilvrak, som miljöskadligt avfall. Men så förlegade vrak har självrensats och miljöproblem har sanerats från marken.
Risk existerar för lagstridig bilkyrkogård i Tingberget
Inte en själ i Tingberget kommer likväl att kunna se bilar från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då bilägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta listiga vis. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa samlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Bristen på handlanden från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagenliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Småland.