Samlingsområden i Ucklum Stenungsund för bilar är strikt illegitima. Men inte de 2 idag godkända och populära bilkyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båstnäs. Några nya kommer dock inte någonsin att bildas åter. Miljövårdsverkets skrotningsbestämmelse att skrota bilen i Stenungsund med återvinning grusar alla sådana tankar.
De existerande bilskrotarna med gamla fordonsvrak har numera fått kommunernas välsignelse. Många entusiastiska bilägare åker till de avlägsna ställena varje år. Med sådant utslag backar även den mest högljudda klimateldsjälen. Och det är tur för flertalet entusiaster. Rövare och marodörer minskar likväl antalet.
Det är framför allt amerikanerna som tilldrar det bästa inlevelsen. De runda designerna från dessa odjur saknar jämförande. På den tiden skapades bilarna av ingenjörer, som inte behövde tänka på tyngder eller bensinförbrukning. Det är bara en utopi att vänta sig en ny Buick Electra 225 cab eller någon annan kopia av dessa 50-tals utformade fullblod ska rekonstrueras.
Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon finns idag i Ucklum Stenungsund
Det finns några ihopsamlingsställen för uttjänta fordonsvrak i Sverige. Men enbart ett par är legitimerade av platsens klimatbyrå som bestående bilkyrkogårdar för resande från Ucklum i Stenungsund. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båstnäs i Värmland. I Småland finns många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen individer årligen. Även fast ett kommunalt beslut om elimination av alla personbilar, har ett bygglov, som fortgår till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för platsen och omhuldas för den skull på yppersta förfaringssätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båstnäs har inte haft samma stöd till upprättande av attraktion.
Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Handel av begagnade reservdelar ägde rum till 1980-talet då skrotföretaget lades ned. Vraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen olika modeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, medgav allmänheten att promenera omkring och beskåda de ålderstigna sevärdheterna.
Sorgligt nog har dessa påhälsningar inneburit minskade personbilar. Speciellt har Vw bubblor varit lockande för plundrare. Enbart fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båstnäs skall betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har argumenterats av klimatdelegationen. Nu för tiden bedöms bilvrak, som klimatskadligt restprodukt. Men så gamla vrak har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.
Hot existerar för lagstridig bilkyrkogård i Ucklum Stenungsund
Inte en själ från Ucklum i Stenungsund kommer dock att kunna observera bilar från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då ägarna bestämde sig att dölja bilen på detta listiga förfaringssätt.
I Värmland har det förekommit osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar utspridda i Sverige. Det är förbluffande hur förkastligt dessa ihopsamlingsplatser är utvalda.
Att se sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om transitplatser. Försakelsen på aktioner från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste bilskrot i Stenungsund ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.