Kyrkogårdar för rostiga bilar har blivit enorma turistattraktioner för alla bilfantaster i Vallda, som gynnar till en del av traktens turistintäkter. Flertalet skrothandlare har eftersträvat att upprätta något likartat genom att magasinera gamla personbilar. Ansedda fordonsmodeller skulle kunna dra inbitna bilbeundrare från hela Norrland, men Länsstyrelsens bilskrotningsstadga sätter hinder för sån gärning. Det finns ”gravplatser för gamla fordon” med helt andra syften än visning av uttjänta bilar för allmänheten. Många är olagliga uppställningsplatser, som är tydliga att beskåda. Ledare från naturadministrering verkar inte bry sig eller anklagar alla andra som ansvariga, varför dessa naturfarliga ställen arbetar utan påhälsning av polisen. Men det finns några seriösa företag som fått Länsstyrelsens tillit att sköta sina antika skrotar i naturen vidare.
Ingen tillåten gravplats för gamla fordon förekommer idag i Vallda
Det finns massa samlingsplatser för ratade personbilar i Sverige. Men blott 2 är godkända av platsens klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Vallda. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra modeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 individer varje år. Även fast ett myndighets rådslut om elimination av alla fordon, har ett bygglov, som varar till 2050. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens innebörd för orten och vårdas därför på yppersta förfaringssätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan assistans till etablering av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av brukade delar fortgick till åttio-talet då verksamheten avvecklades. Vraken blev stående kvar efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen skilda märken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät gemene man att promenera omkring och se de äldre rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar inneburit minskade objekt. Särskilt har Volvo Pv-444 varit attraktiva för skövlare. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som kulturminne eller klimatförstörelse har debatterats av klimatutskottet. Nu för tiden klassas fordonsvrak, som miljögiftigt restprodukt. Men så äldre vrak har självrensats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.
Hot förekommer för illegal gravplats för gamla fordon i Vallda
Inte en själ i Vallda kommer emellertid att kunna se bilar från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då bilinnehavarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda attraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Och det är överraskande hur illa dessa samlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitområden. Försakelsen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.