Bilkyrkogårdar har omvandlas till väldiga lockelse för alla bilentusiaster från Kärna, som gynnar till ganska mycket av ortens turistinkomster. Flera bilskrotar har försökt att skapa nåt snarlikt igenom att magasinera gamla personbilar. Välkända fordonsmodeller skulle kunna få hit fordonsentusiaster från hela Sverige, men Länsstyrelsens skrotningsbestämmelse sätter hinder för sån gärning. Och det Förekommer ”gravplatser för gamla fordon” med helt andra motiv än visning av avdankade personbilar för gemene man.
Majoriteten är olagliga uppställningsplatser, som är påtagliga att beskåda. Ledare från klimatadministrering verkar inte bry sig eller skyller på andra som ansvariga, varför dessa klimatriskfyllda områden fungerar under lagens radar. Men det finns enstaka seriösa bilskrotar som fått myndigheterna tilltro att driva sina äldre skrotupplag i det gröna alltjämt.
Ingen laglig gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Kärna
Det existerar otaliga samlingsställen för avdankade personbilar i Sverige. Men blott ett par är legitimerade av områdets miljökontor som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Kärna. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen individer varje år.
Även fast ett myndighets beslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksnäringens betydelse för orten och omhuldas följaktligen på yppersta förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått samma stöd till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av beg. delar fortgick till 80-talet då skrotföretaget avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var parkerade på annans egendom.
Typ tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav gemene man att knalla runt och se på de gamla klenoderna. Tyvärr har dessa besök medfört färre personbilar. Speciellt har Vw bubblor varit tilltalande för plundrare. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har diskuterats av miljöutskottet. Nu för tiden klassas bilvrak, som miljöfarligt avfall. Men så gamla bilvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Risk finns för lagstridig kyrkogård för rostiga bilar i Kärna
Inte en själ i Kärna kommer likväl att kunna se fordon från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 fordon fram ur en sumpmark.
Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för användning och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta finurliga vis. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsställen är selekterade.
Att beskåda sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om transitplatser. Bristen på handlanden från betrodd polis är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.