Kyrkogårdar för rostiga bilar kan gälla som kulturminnen eller klimattragedi beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör förbjudna uppställningsplatser i Fors för äldre uttjänta fordon. Men några av Västra Götalands mest kända har dock övergått till mycket stora och lönsamma besöksmål. Bland många av de äldre fordonsvraken kan man lokalisera många bilmodeller som följt med i graven. Att betrakta föråldrade bilmärken är likaså en fröjd för en återblickande bilägare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som ger störst upplevelse. Under den eran utformades de rundaste formerna ett fordon nånsin haft. Och den här upplevelsen från de här ålderstigna dyrbarheter kan man se på en värmländsk gravplats för gamla fordon.
Inte en enda legitim gravplats för gamla fordon existerar i dag i Fors
Det finns flertalet uppställningsställen för kasserade bilvrak i landet. Men endast 2 är behöriga av bygdens miljökansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resenärer från Fors. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra bilmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer årsvis. Även fast ett kommunalt fastställande om elimination av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens värde för platsen och vårdas därför på bästa förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan hjälp till inrättande av attraktion. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Handel av beg. bilreservdelar fortgick till 1980-talet då bilskroten upplöstes. Vraken blev orörda efter särskild omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen olika bilmärken från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, lät gemene man att ströva omkring och beskåda de förlegade klenoderna. Sorgligt nog har dessa besök inneburit minskade personbilar. Speciellt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för skövlare. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller klimatkatastrof har argumenterats av klimatnämnden. Nu för tiden kategoriseras en utjänad bil, som miljöskadligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Fara förekommer för olaglig bilkyrkogård i Fors
Ingen i Fors kommer dock att kunna beskåda personbilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har haft hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar fördelade i landet. Det är förvånande hur uselt dessa uppställningsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Försakelsen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Småland.