Gravplatser för gamla fordon kan ses som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegitima fordonsplatser i Varla för äldre skrotbilar. Men ett par av Västra Götalands mest kända har likväl övergått till väldiga och lönande attraktioner. Kring flera av skrotbilarna kan man finna flertalet modeller som hängt med i graven. Att betrakta antika fordonsmärken är också ett behag för en nostalgisk bilägare. Men det är amerikanska bilarna från 40-60-talet som skänker mest avtryck. Under den eran framställdes de vackraste strukturerna ett bil överhuvudtaget besuttit. Och den här upplevelsen från alla dessa äldre rariteter kan man urskilja på en värmländsk bilkyrkogård.
Inte en enda tillåten bilkyrkogård finns i dag i Varla
Det existerar otaliga uppställningsställen för uttjänta vrak i Sverige. Men enbart 2 är certifierade av traktens klimatbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Varla. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 individer årsvis. Trots ett myndighets rådslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens roll för platsen och skyddas således på yppersta vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan assistans till etablering av kulturminnen. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Handel av begagnade bilreservdelar fortgick till 80-talet då skroten avvecklades. Vraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Typ tusen olika märken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, medgav privat personer att gå runt och observera de äldre sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa besök inneburit färre fordon. Särskilt har Volkswagen-bussar varit attraktiva för skövlare. Bara dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller klimatförödelse har avhandlas av klimatnämnden. Idag klassas bilvrak, som klimatskadligt restprodukt. Men så äldre vrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.
Hot existerar för illegal gravplats för gamla fordon i Varla
Inte någon i Varla kommer emellertid att kunna beskåda personbilar från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 personbilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsägarna beslöt att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har haft hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Det är förvånande hur förkastligt dessa ihopsamlingsställen är valda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om uppställningsplatser. Försakelsen på aktioner från betrodd myndighet är närmast kass och sporrar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till landets två i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.