Att se en övergiven bil i skogen är en vämjelse. Men bilentusiaster från Agnesberg frestas ändå till en bilkyrkogård som flugor till en sockerbit. Och i Småland och Värmland existerar ett par legitimt etablerade bilskrotar, som förändrats till otroliga fordonsvrak-demonstrationer. Tusentals bilar med skilda bilmärken från 40- till 60-talet finns utspridda för begrundan emellan träd och buskar. Det är mer än raggare som hedrar muskelpaketen och formgivningar av de amerikanska giganterna. Vackra bullformade drag och jättelika hästkrafter var den tidens grundprinciper för en duglig vara. Resultaten dyrkas fortfarande av 10 000-tals gäster varje år. Gravplatserna för antika bilar har förvandlas till samhällets stora inkomstkälla och genererar de största turistinkomsterna. Dessa förtjänster har också hindrat klimataktivisternas begäran på bortforsling och nedläggning av verksamheterna. Men en nystart eller breddning av en sådan anordning är helt blockerad igenom Miljövårdsverkets ultimatum att kassera en uttömd bil för återbruk.
Inte en enda lovlig bilkyrkogård finns idag i Agnesberg
Det förekommer några uppställningsområden för avdankade personbilar i landet. Men enbart ett par är auktoriserade av lokalsamhällets klimatkansli som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Agnesberg. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals märken från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 individer årsvis. Trots ett departements fastställande om utrensning av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens betydelse för orten och skyddas för den skull på bästa förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma stöd till upprättande av attraktion. Här grundades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade reservdelar fortgick till 1980-talet då skroten lades ned. De uttjänta fordonen blev orörda efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var parkerade på annans egendom. Typ tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät privat personer att knalla omkring och observera de äldre klenoderna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i minskade bilar. Framför allt har Saab V-4 varit lockande för plundrare. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har diskuterats av klimatnämnden. Nu för tiden klassas fordonsvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så gamla fordonsvrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Hot förekommer för lagstridig kyrkogård för rostiga bilar i Agnesberg
Inte någon i Agnesberg kommer likväl att kunna observera fordon från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då ägarna beslöt att begrava bilen på detta finurliga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur illa dessa uppställningsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Bristen på ingripanden från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.