Bilkyrkogårdar har övergått till stora sevärdheter för alla bilbeundrare från Linnarhult, som bidrar till en stor del av lokalsamhällets turistintäkter. Några bilskrotar har eftersträvat att upprätta någonting liknande genom att förvara gamla personbilar. Välkända modeller skulle kunna få hit raggare från hela landet, men Transportstyrelsens skrotningsförordning sätter hinder för sån gärning. Och det finns ”bilkyrkogårdar” med övriga motiv än presentation av avdankade bilar för vanliga människor. Många är olagliga uppställningsplatser, som är påtagliga att observera. Ansvarig naturförvaltning är blinda eller anklagar alla andra som skyldiga, varför de här miljöfarliga platser jobbar utan besök av någon myndighet. Men det förekommer några seriösa bilskrotar som fått Naturvårdsverkets tillit att driva sina gamla bilskrotar i skogen fortsättningsvis.
Inte en enda laglig gravplats för gamla fordon finns i dag i Linnarhult
Det finns flertalet samlingsplatser för avdankade personbilar i landet. Men blott ett par är legitimerade av ortens miljöbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Linnarhult. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer varje år. Även fast ett myndighets rådslut om elimination av alla fordon, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens värde för stället och värnas följaktligen på lämpligaste sätt av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan assistans till inrättande av sevärdhet. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade delar ägde rum till 1980-talet då skroten upphörde. Bilvraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen olika modeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav privat personer att vandra omkring och betrakta de äldre sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Speciellt har Saab V-4 varit tilltalande för kriminella. Bara fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska ses som sevärdhet eller miljöförstörelse har avhandlas av miljönämnden. Nuförtiden kategoriseras fordonsvrak, som klimatskadligt avfall. Men så äldre vrak har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Risk existerar för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Linnarhult
Inte en själ i Linnarhult kommer dock att kunna se objekt från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga lockelse. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Det är förbluffande hur uselt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar obestridligt om transitställen. Försakelsen på ingripanden från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.