Bilkyrkogårdar kan ses som kulturminnen eller klimatkatastrof beroende på vem man frågar. Till de senare hör förbjudna bilplatser i Ludvika för äldre rostiga bilar. Men några av landets mest kända har likväl förvandlas till väldiga och lönande sevärdheter. Däribland många av de äldre fordonsvraken kan man hitta några bilmärken som hängt med till sista vilan. Att beskåda föråldrade fordonsmodeller är likaså en glädje för en tillbakablickande bilinnehavare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som skänker mest upplevelse. På den tiden konstruerades de snyggaste utseendena ett personbil nånsin besuttit. Och den här upplevelsen från de här föråldrade klenoder kan man skönja på en svensk kyrkogård för rostiga bilar.
Ingen tillåten bilkyrkogård förekommer idag i Ludvika
Det existerar otaliga uppställningsområden för uttjänta vrak i landet. Men enbart 2 är godkända av områdets klimatavdelning som permanenta gravplatser för gamla fordon för turister från Ludvika. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland.
I Ryd finns flera dussintals modeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen individer årligen. Även fast ett myndighets rådslut om tömmande av alla fordon, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens innebörd för platsen och omhuldas därför på lämpligaste vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma stöd till upprättande av kulturminnen. Här skapades en bilskrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade reservdelar fortgick till åttio-talet då skroten upplöstes. Vraken blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans egendom.
En bilkyrkogård välsignas medan ett dumpat vrak i Sjömarken förbannas
Illegitima ihopsamlingsområde med personbilar i Sjömarken opponeras av Länsstyrelsen. Men 2 bilkyrkogårdar i Sverige lever vidare på grund av den stora behållningen till samhällets ekonomi.
Besökare hos en bilkyrkogård glömmer lätt miljösabotörerna i Sjöbo
Inte en själ i Sjöbo vill söka upp olagliga och naturgiftiga uppställningsområden för personbilar. Men det är någras dröm att bevista en kyrkogård för rostiga bilar.
Typ tusen annorlunda fordonsmärken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav allmänheten att knalla runt och iaktta de förlegade klenoderna. Dessvärre har dessa vistelser medfört färre objekt. Framför allt har Volvo Pv-444 varit åtråvärda för kriminella. Enbart inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall ses som turistattraktion eller klimatförstörelse har avhandlas av klimatkommittén. Nu för tiden bedöms ett uttjänt fordon, som miljöfarligt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självsanerats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.
Risk existerar för lagstridig bilkyrkogård i Ludvika
Inte någon i Ludvika kommer likväl att kunna se fordon från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 personbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och övervakning, då fordonsinnehavarna tog beslutet att begrava fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga attraktioner.
Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Numera hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Och det är förbluffande hur illa dessa ihopsamlingsplatser är valda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar solklart om transitområden. Försakelsen på åtgärder från ansvarig polis är närmast katastrofal och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.