Aerokrigen: Charger Daytona och Superbird

Plymouth Superbird med noskon och hög bakvinge, en NASCAR-aerobil från 1970

Aerokrigen tar fart

I slutet av 1960-talet handlade NASCAR allt mindre om bara motoreffekt och allt mer om luftmotstånd. När Ford 1969 rullade ut de aerodynamiska Torino Talladega och Mercury Cyclone fick de ett tydligt övertag på de långa supersnabba banorna. Ford passade samtidigt på att locka över superstjärnan Richard Petty från Plymouth. Chrysler var tvunget att svara, och snabbt.

Missilingenjörer formger en racerbil

Lösningen kom från oväntat håll. Chrysler tog in ingenjörer från sin missildivision, med John Pointer som chefskonstruktör och Gary Romberg som aerodynamiker. Resultatet blev Dodge Charger Daytona 1969 med sin långa noskon och skyhöga bakvinge. Luftmotståndskoefficienten landade på bara 0,28, exceptionellt lågt för tiden. Snart passerade Buddy Baker 200 mph med en Daytona, en världspremiär på en bana och ett rekord som stod sig i tretton år.

Superbird lockar tillbaka Petty

Dominans och förbud

På banan var vingbilarna i en klass för sig. Tillsammans vann Daytona och Superbird 33 av 48 lopp under säsongen 1970, och Bobby Isaac tog mästartiteln i en Daytona medan Petty samlade åtta segrar i sin Superbird. Men framgången blev deras fall. Farterna översteg det som tidens däck- och säkerhetsteknik klarade, och en dödsolycka under kvalificeringen i Daytona 1970 understödde NASCAR:s oro. Inför 1971 begränsades aerobilarnas motorer till 305 kubiktum, vilket i praktiken gjorde dem ohjälpligt långsamma och satte punkt för hela eran.

Från osäljbara till miljonklenod

Har du en gammal Chrysler som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.

Ring 031-94 37 60 Boka hämtning