Gravplatser för gamla fordon betraktas som minnesvärd eller miljötragedi beroende på vem man frågar. Till de senare hör olagliga bilplatser i Jörlanda för gamla rostiga bilar. Men några av Sveriges mest välkända har dock förvandlas till väldiga och vinstgivande turistattraktioner. Däribland flera av skrotbilarna kan man påträffa några bilmodeller som hängt med till sista vilan. Att se föråldrade fordonsmärken är även en lycka för en nostalgisk bilägare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som ger mest avtryck. Den tidsperioden konstruerades de snyggaste strukturerna ett fordon nånsin haft. Och den här upplevelsen från de här föråldrade klenoder kan man urskilja på en värmländsk gravplats för gamla fordon.
Inte en enda legal gravplats för gamla fordon finns nu för tiden i Jörlanda
Det existerar många ihopsamlingsområden för uttjänta bilar i Sverige. Men enbart två är legitimerade av regionens miljöbyrå som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Jörlanda. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen personer årsvis. Trots ett myndighets rådslut om utrensning av alla personbilar, har ett godkännande, som fortgår trettio år till.
Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens mening för orten och omhuldas följaktligen på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till inrättande av attraktion. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Försäljning av beg. reservdelar höll på till 80-talet då skroten upplöstes. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Typ tusen annorlunda modeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät vanligt folk att gå runt och iaktta de äldre klenoderna. Dessvärre har dessa vistelser medfört minskade bilar.
Särskilt har Saab V-4 varit omtyckta för tjuvar. Bara stolar har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har debatterats av miljökommittén. Numera klassas fordonsvrak, som klimatfarligt avfall. Men så gamla bilvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.
Hot existerar för illegitim kyrkogård för rostiga bilar i Jörlanda
Inte en själ i Jörlanda kommer dock att kunna beskåda bilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då bilinnehavarna bestämde sig att dölja fordonet på detta listiga vis. Och Värmland har haft osynliga attraktioner. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet.
Där hittade man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i riket. Och det är förbluffande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Bristen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Småland.