Ålderstigna Honda Civic har varit utan värde tills nya förordningar gavs från Miljövårdsverket för ett antal år sedan. Om man bortser från begynnelsen efter lanseringen av de ovanliga märkena, har övergivna bilar associerats till klimatproblem och offentlig nedskräpning i miljön. Upprinnelsen till irritationen var kostnaderna för bildemontering i Partille.
Fram till slutet av 60-talet, då bilparken av trasiga personbilar vanligen bestod av motorstarka Buick och Chevrolet, kunde makalösa skapelser synas i trafiken. Hemmasnickrade lastbilar och bärgare konkurrerade länge med de auktoriserade fordonstillverkarna. En motortävling i Stockholm medförde väldigt sug efter ombyggda fordonsvrak. Stock-car blev seklets främsta motorrejs.
Det gick att organiseras i allt från fotbollsplaner till bandyplaner. På grund av tävlingarnas premie betalades till de bilar som klarat livhanken var avsättningen enorm. Rally-Cross och Nascar har sitt härkomst från dessa destruktiva fordonstävlingar, som i ett antal år ledde besökslistorna. Men intresset avtog både för ombyggnad och tävlingar, så fordonsägarna missade alternativet att få betalt för sina skrotbilar.
Därför lagrades uttjänta Ford Falcon i lador och ruckel utan agenda för kommande bruk eller tillämpning. De som saknade skyddade ställen lät fordonet stå ute. Av någon orsak doldes de villigt i något skogsparti. Få personer kände till de naturskador dessa undanskymda skrotbilar skulle bidra till i naturen. Så nu skapades epoken med övergivna bilar i terräng och miljö för att spara in skrotningsavgiften på miljöns bekostnad.
När man kollar upp en illegitim uppsamlingsplats med fordonsvrak från Partille är det är inte märkligt, att en påhälsning på en kyrkogård för rostiga bilar ger en nostalgitripp av sällan känt slag. De väldigt åtgångna karosserna från bilar på andra sidan av Atlanten påminner om en epok som många inte fått ta del av, men antagligen fantiserar om. Men perioden för liknande kaxiga fordon är till ända. LÄS MER
Reservdelar i Partille till Honda Civic på bilskrot
Renaults klimatproblem ökade hastigt under 1900-talet varför en statlig skrotpremie lanserades på 70-talet. Upp till femton hundra kronor betalades ut till fordonsägare som lämnade in sin bil på en bilskrot i Partille. Vissa efterfrågade bilmärken som Aston Martin, Chevrolet och Hummer lyckades därmed lämnas in utan krav på ersättning. En del personbilar, som skulle ha skrotats, hade inga registreringsbevis och hade modifierats om till EPA-traktorer och framkallade väldig aptit på brukbara beg. reservdelar.
Också små verkstäder letade såna till vanliga renoveringar av de ofta förekommande fordonsmodellerna. Ett vidsträckt distans till närmaste skrotfirma kunde fastslå de kasserade fordonens kommande tid. En oskattad bil kunde bogseras på den tiden, men dumpning av en Toyota Starlet blev ändå det slutgiltiga beslutet för ett antal fordonsägare. Så Naturvårdsverket kom till uppenbarelse, att den utbetalda skrotbilspremien bara haft marginell inverkan på ett smärre mängd bilar och följaktligen också miljön.
En fullkomlig radikal transformation introducerades för tretton år sedan genom ett par befallningar. Dessa omintetgjorde tidigare villkor. De tvingade några bilskrot med självplock till graven. Biltillverkarna fick lära sig vad förpliktelse innebär. Samtidigt drogs den offentliga skrotpremien in.
Återvinning på bilskrot av Honda Civic i Partille
Bilproducenterna ålades effektuera gratis återvinning för kompletta Honda Civic i Partille. De skulle även instifta en heltäckande kedja av ackrediterade företag, som fick tillåtelse att fastställa bilskrotning och avregistrering med skrotintyg på Transportstyrelsen. Och framför allt begärdes en recycling till minst nittio procent Naturvårdsverkets tuffa villkor för tillståndsbevis till återvinning resulterade i att några skrothandlare slutade att skrota bilen i Partille, eftersom det var svårt att hålla miljökraven. Det var dock upprinnelsen till dagens rejäla ersättning för en skrotbil.
Att nå slutmålet har likväl varit lång och mödosam. Att tvingas skrota bilen gratis, som bilproducenterna krävde de godkända bilskrotarna, innebar massor av klagan från de drabbade. De konfiskerades möjligheten att begära ersättning.
Men utan licens och chans att förorda en avregistrering rådde ingen chans till överlevnad. Den påtvingade graden av bilskrotning i Partille påbörjades med en lång varaktig process med Göteborgs-firman Stena Metall. Den tidens enkla förfaranden att avskilja de varierande materialen var långt ifrån vinstgivande, så en maskinell förlopp fordrades. För det här designades fragmentering med sinnrika sorteringsinrättning. Numera närmar sig förloppet med bilåtervinning av en BMW E61 till nästan 100 procent.
Det är i första hand järn, aluminium och andra metaller som ger stora återbäringar. Nya delar i bildesignen har tillfört betydelse, katalysatorn med brukbara ädellegering mer kostsam än guld är ett exempel. Det totala värdet från recyclingen gör att auktoriserade bilskrot som betalar slåss om uttjänade fordon med höjda ersättningar som skjutvapen. Depression inverkar på marknadsvärdet med recycling av ädelmetaller. Men uttjänta bilars betydenhet från tusen till de 3 000 som ersättningen är nuförtiden är egendomligt och kommer att bättra klimatet utan offentliga medel.