Besökare från Smålandsstenar återkommer till bilkyrkogården

Förbjudna uppställningsutrymme med skrotbilar i Smålandsstenar motarbetas av myndigheterna. Men 2 gravplatser för gamla fordon i Småland och Värmland finns kvar till följd av den väldiga avkastningen till samhällets penningkista. Orten runtom Ryd och Båtnäs har övergått till hela landets gigantiska attraktion. Att iaktta på de väldigt åtgångna fordonsvraken från 1950-talet är att resa tillbaka med tiden. Möjligtvis är det nord amerikanska monster, som får den ofördragsamma bilinnehavaren att bli trånande. Och det har vi förståelse för. Designer, som var bilarkitekter, byggde bilar med endast stil som ideal. Tunga vackra starka fordon med miss Universum på huven lanserades med puka och trumpeter. När en nostalgisk turist fantiserar sig bakåt i tiden, minns han inte på de ofantliga naturdilemmat sådana fordon skulle framkalla med dagens klimatsynsätt. Och där illegala platser med personbilar är en gastkramning för handlingsivrare. Men funderingar och fantasier skadar inte omgivningen. Så den avstressande gångturen runt de rostiga bilvraken är som att födas på nytt. Och kommunens penningförråd ökar för varje turist.

Inte någon legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer nu för tiden i Smålandsstenar

Det finns otaliga uppställningsområden för uttjänta vrak i Sverige. Men blott 2 är auktoriserade av traktens miljökansli som permanenta gravplatser för gamla fordon för turister från Smålandsstenar. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 människor årsvis. Även fast ett samhällsorgans rådslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens roll för platsen och vårdas således på yppersta sätt av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan assistans till etablering av attraktion. Här skapades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilreservdelar pågick till 80-talet då verksamheten upphörde. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var parkerade på annans egendom.

Livslängden ändras med bytet av bromscylinder i Hyundai-Santa-Fe från Götene

Livslängden ändras med bytet av bromscylinder i Hyundai-Santa-Fe från Götene

CO2-utsläppet minskas inte genom byte av länkarmar i Vauxhall-Cresta från Öland

CO2-utsläppet minskas inte genom byte av länkarmar i Vauxhall-Cresta från Öland

Omkring tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav allmänheten att vandra omkring och observera de förlegade klenoderna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar medfört minskade objekt. Först och främst har Volvo Pv-444 varit frestande för skövlare. Enbart dörrmattor har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har avhandlas av klimatdelegationen. Nu för tiden kategoriseras fordonsvrak, som klimatfarligt avfall. Men så förlegade fordonsvrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk förekommer för olaglig kyrkogård med rostiga bilar i Smålandsstenar

Ingen i Smålandsstenar kommer ändå att kunna se objekt från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då ägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda lockelse. Östra Sivbergs brott avvecklades och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar spridda i riket. Det är överraskande hur dåligt dessa samlingsplatser är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om transitplatser. Avsaknaden på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.